Jakob
Jakob, en ung pojke i grannskapet, hade börjat känna en oro för sin äldre granne, fru Jacobson. Han hade märkt att hennes hus låg mörkt i flera dagar, trots att vi befann oss mitt i den kalla och mörka vintern. Jakob, som alltid hade en känsla för andra, kunde inte låta bli att fundera över om allt verkligen stod rätt till. Han tänkte på den gamla damen som bodde ensam och började känna sig ansvarig för att kolla upp henne. Han visste att i dessa kalla vinterdagar kunde ensamheten och isoleringen vara ännu värre för de äldre. Med en växande känsla av beslutsamhet tog han sitt beslut att besöka hennes hus.
En elvaårig pojke vid namn Jacob bodde i en husvagn tillsammans med sina föräldrar. Deras ekonomiska situation var inte den bästa, eftersom båda föräldrarna endast tjänade minimilön. Trots att de båda jobbade och hade en inkomst, räckte pengarna knappt till de mest grundläggande behoven. Deras liv var en ständig kamp med att få ekonomin att gå ihop, och ofta fick de prioritera nödvändigheter framför lyx eller ens små nöjen. För Jacob var det här en verklighet han hade vuxit upp med – ett liv där varje krona räknades och där drömmar om en ljusare framtid ofta kändes avlägsna.