Som hundägare gör vi alla vårt bästa för att se till att våra älskade lurviga familjemedlemmar mår bra. Vi är villiga att ge dem så mycket som möjligt för att se till att de mår bra och är hälsosamma.
De är som sagt en dle av familjen, men de är naturligtvis inte som ett barn eller syskon. Inte bara eftersom de är biologiskt annorlunda från oss, utan mest för att de inte kan tala eller ge oss många specifika kommunikationssignaler som vi kan använda för att hjälpa dem bättre. Hur löser man det? kan dock vara lättare sagt än gjort