Ju mer tiden gick verkade spänningen bara öka. Hon satt bakom ratten medan de alla stod framför henne. De stod med frusna saluter, men deras ansikten visade inte en gnista av känslor.
Deras händer rörde sig inte så mycket som medan de stod där. Först var hon förvånad över deras beteende, men nu började hon känna sig extremt obekväm. Hon ångrade vad hon hade gjorde, men det var för sent.